Linn i KL

Nu när jag (nästan) är färdig med mitt pluggande kan jag njuta av stor flexibilitet i vardagen igen, och nu utnyttjar jag detta genom att följa med Gabriel på jobbresa till Ho Chi Minh. När han är på möten på dagarna kikar jag runt i staden. Jag har prickat av många kända ställen redan, bland annat War Remnants Museum. Det var mycket hemskt. Bilder, tortyrredskap, vapen, fängelseceller, stridsvagnar, ja ni förstår kanske. Det är helt omöjligt att förstå hur människor kan begå sådana grymheter mot varandra, och det känns helt absurt när de prydligt och snyggt ställer upp stridsvagnarna och tortyrredskapen på rad, med lite gröna träd emellan för trevlighetens skull. Man blev faktiskt nästan illamående av att gå där, men ändå är det på något sätt bra att det visas upp eftersom det aldrig får glömmas bort. 

 

Andra lite trevligare ställen i Ho Chi Minh är Post Central och Notre Dame:

 

Utöver detta så är jag överväldigad av alla motorcyklar som finns här. Jag som tyckte det är många sådana i KL, snacka om begreppet att allt är relativt. Här finns det många gånger fler motorcyklar än bilar, och det är med livet som insats man korsar gatorna då det inte finns många väl fungerande trafikljus med övergångsställen. Gängse praxis är helt enkelt att gå rakt över gatan sicksackandes mellan motorcyklarna och bilarna som kommer från alla håll och kanter. Min taktik är att vänta tills någon annan våghalsig själ korsar gatan och sedan följa tätt efter. På vissa turistiga ställen har de snällt nog grönklädda gubbar i gathörnen vars jobb är att gå med folk fram och tillbaka över gatan.