När jag nu berättat om de fantastiska varelserna på själva öarna i Komodo National Park så måste jag ju också dedikera ett inlägg åt den fantastiska marina floran och faunan i området. Gabriel och jag som är vana snorklare skulle faktiskt sätta detta ställe till ett av de bästa vi varit på, i klass med Stora Barriärrevet! Reven var fulla av färger och liv och dessutom väldigt lättillgängliga från stranden eller båten. På vissa ställen så grunda att man fick akta sig för att inte skrapa knäna, på andra ställen något djupare med revkanter som stupade brant mot djupare vatten. Tack vare två stycken nyinköpta och mycket praktiska undervattenskameror kunde vi faktiskt få några hyggliga bilder av livet under vattnet också.
Vi såg koraller och fiskar i alla former och färger, några långa och skygga, andra små och närgångna. Då och då hamnade man mitt i ett stim av tusentals småfiskar som alla rörde sig åt samma håll men tycktes vela fram och tillbaka vilken väg de skulle simma runt en. Sjöstjärnor, sjöborrar och en mass konstiga djur som man inte vet namnet på. När man blev trött kunde man gå upp på de kritvita stränderna och blicka ut över de turkosglittrande vattnet och närliggande öarna - eller lägga sig på en madrass på båten på väg tillbaka till hotellet.
Så till de lite större marina djuren. I dessa vatten finns det en stor artrikedom av valar och delfiner, och man löper faktiskt hyfsat goda chanser att få se till exempel en späckhuggare. Det finns dock inga särskilda turer eller guider som ägnar sig åt valskådning, så vi fick nöja oss med några flockar av delfiner, troligtvis ett par olika arter.
Det vi däremot fick se desto fler av avr djävulsrockor! Då och då simmade de uppe vid ytan och man kunde se dem från båten, men de flesta simmade betydligt närmare botten. Stället vi besökte hette Manta Point och våra duktiga guider ledde oss direkt till den strömmen där de befann sig och vi fick hoppa i och börja spana efter dem.
Strömmen som rockorna simmade emot var oerhört stark, men tack och lov kunde vi bara flyta med och på så vis "möta" dem där de simmade förbi under oss. Så fick vår kapten vända båten och plocka upp oss där vi hamnade många hundra meter längre bort. Det var en häftig upplevelse i sig att bara flyta med en så stark ström. Djävulsrockorna, eller "havsfåglar" som jag kallar dem eftersom de ser så majestätiska ut där de simmar med flaxande rörelser likt fåglar på himlen, var runt 3-4 meter i diameter där vi såg dem sväva förbi bara några meter under oss. Vi hade turen att ha mycket skicklig dykare och fotograf (Gabriel) som kunde simma ner de stundtals 10-12 metrarna till rockorna och fota dem åt oss. På någon bild fastnade även han själv.
Är de inte fantastiskt vackra?
2 kommentarer
MM
14 Nov 2014 15:01
Du har gjort fina sammanfattningar av dagarna på och kring Flores. Bilderna kompletterar bra. Tänk vad varmt o gott det var!
Fellan
17 Nov 2014 19:21
Vackra - nja. Coola - definitivt! :)
Kommentera