Komodovaranen. Ett mycket fascinerande djur. Det finns endast ca 1400 kvar av dem på ön Komodo och knappt lika många på den närliggande ön Rinca samt ett färre antal på en liten ö i samma nationalpark. That's it. De står högst upp i näringskedjan och har ingen naturlig fiende förutom människan. Tyvärr finns det urbefolkning som fortfarande dödar varanerna trots förbud. Men turisterna har börjat strömma till Komodo Nationalpark och förhoppningsvis inser de till slut att varanerna är mycket mer värda för dem levande än döda.
Rinca är den ö som är mest lämpad för varanskådning eftersom det är mindre regnskog och ett mer stäppliknande landskap där, så varanerna har svårare att gömma sig. Det är dessutom en tätare population varaner eftersom ön är betydligt mindre än Komodo. På grund av sämre tillgång på varanföda (vattenbuffel, hjort, vildsvin etc) är dock varanerna något mindre här än på Komodo, men alldeles tillräckligt stora för att vara ganska skräckinjagande ändå. Dessutom är de mer aggressiva på Rinca. Här står vi och tittar på några varaner alldeles vid guidernas läger:
Notera att vår guide är beväpnad endast med en varanpinne, dvs en stav med en klyka längst ner som man kan mota bort djuren med. Han berättar att det varje år sker någon olycka, hittills är det dock bara guider som blivit bitna. Tidigare i år hade en guide blivit biten och uppjagad i ett träd av en varanhona mitt under en guidetur. Förra året hade hans kompis blivit attackerad inne i ett av deras hus, men klarat sig bra tack vare att han kom till sjukhus snabbt. En annan guide fick hela vadmuskeln avsliten. De har målat de varaner som bitit människor med blå färg för att veta vilka de är.
En varan dödar sitt byte genom ett rejält bett, och på grund av att de har så många bakterier i saliven samt (nyligen konstaterat av forskare på San Diego zoo) även ett långsamverkande gift så dör bytet inom två veckor. Då går de helt sonika dit och äter upp det. De kan känna doften av kött på upp till en mils avstånd! Helst av allt ville vi ju inte sluta som något av dessa varanbyten:
Som tur var fanns det (i alla fall på Komodo) gott om "riktig" varanmat som denna:
Hjortarna verkade inte alls rädda, något förvånande eftersom många av dem går en varanbiten för tidig död till mötes.
Här ser vi en varanhona som ligger och vaktar ägg som finns i hålen på bilden därefter.
Guiden stannade oss och förklarade att om vi skulle gå några meter ytterligare framåt stigen så skulle honan garanterat attackera oss. Vi valde att backa och gå en annan väg....
Komodovaraner är för övrigt kannibaler. För att undvika att bli uppätna av sin mamma spriner ungarna därför upp i träden så fort de kläckts och lever där sina tre första år. Vid enstaka tillfällen ser man dem på marken och vi hade turen att få se en både i skogen på Rinca samt på stranden på Komodo:
Landskapet på dessa öar är mycket torgt och ganska kargt, särskilt på Rinca. Under middagssolens hetta gällde det verkligen att söka skugga då och då och fylla på med vatten.
Efter våra vandringar svalkade vi oss på fantastiska snorklingsställen som jag berättar mer om i nästa inlägg.
1 kommentarer
pappa
09 Nov 2014 06:31
Kan bara instämma. En fantastisk upplevelse. Enda irratationen var den dåliga guiden på Komodo som inte kunde skaka fram en gultofskakadua utan man fick riskera livet själv bland varanerna.
Kommentera