Linn i KL

Efter en hel dag i Phnom Penh var det dags att bege sig vidare, via Kratie upp till Ban Lung. (Vi medger att vi var lite väl optimistiska i planeringen av vår resa när vi pressade in så mycket som möjligt och max två dagar på varje ställe, men ingen har sett så mycket landsväg i Kambodja som vi på bara 8 dagar!) Målet med denna lilla avstickare var att leta efter de sällsynta gulkindade gibbonerna. De är inte helt lätta att komma nära. Efter en dags bilfärd till Ban Lung väntade nämligen ytterligare en timmes jeep-färd, en timmes båttur och två timmars cykling nästa dag för att komma fram till stället där vi skulle slå läger och vänta på att gibbonerna skulle vakna. På vägen stannade vi i en kambodjansk by och kikade runt. Det kändes väldigt konstigt att gå omkring som turist för att kolla på deras hus, åkrar och fruktträd. 

 

Efter den här roliga cykelturen...

 

... kom vi fram till vårt nattäger.

 

Visst var det lite spännande att sova en natt i djungeln i en hängmatta, men inte särdeles bekvämt. Hur man än låg så hamnade liksom fötterna på högre höjd än huvudet och låg man som Flisan trillade man runt och hade problem att komma på rätt köl igen. Låg man som pappa trillade man runt men hade glömt att stänga dragkedjan och dråsade ner i marken.... Till råga på allt var det riktigt kyligt på natten, ett reselakan och 3 filtar till trots. 

 

Därför var man trots allt ganska glad när guiderna väckte en vid 4-tiden för att promenera till gibbonerna. Promenaden var bara en timme och vi hade därför god tid på oss innan soluppgången att beundra stjärnfall eller sova en stund för de som ville. Desto mer fart blev det på oss när solen väl gått upp och våra gulkindade vänner började väsnas. Då gäller det att lokalisera dem bilxtsnabbt, innan de slutar med sina morgon-läten och man måste vänta till nästa morgon igen. De små krabaterna är nämligen inte helt lätta att få syn på där de sitter 30 meter upp i lövverket och man behöver deras skrik till hjälp för att veta var man ska leta. Efter vår snabba språngmarsch lyckades vi i alla fall hitta dem och fick alla lite nackspärr av att stå och stirra rakt upp i åtskilliga minuter för att få en glimt av dem då och då:

 

Var gibbonerna värda besväret? Döm själva. Men ta med i beräkningen att det är inte många svenskar i världen som har sett en gulkindad gibbon ute i det vilda.