Nu är vi tillbaka i KL efter alla strapatser på Borneo och i nationalparken Endau Rompin på fastlandet i södra Malaysia. Igår sa vi hejdå till vårt eminenta resesällskap (pappa) som flög hem till Sverige. Det finns hur mycket som helst att berätta om Borneo, men eftersom huvudsyftet med vår resa var spotting av regnskogens vilda djur så tänkte jag demonstrera svårigheterna med att se djuren i regnskogen med hjälp av orangutangen. Orang utan är malaysiska/indonesiska och betyder ungefär "skogens människa". De lever alltså i djungeln och är därmed likt alla andra större däggdjur starkt hotade av skövling av regnskogen för palmoljeplantering. En gång i tiden var hela Borneo täckt av regnskog men idag finns endast små områden kvar. Längs floden Kinabatangan finns till exempel en smal remsa med regnskog kvar där många djur trängs. Här är det därför förhållandevis lätt att få se djuren då de kommer väldigt nära vattnet och man har möjlighet att ljudlöst glida fram i en båt på floden med kamera och kikare i högsta hugg. Trots detta tog det oss två dagar innan vi här lyckades hitta en orangutang som byggde sitt natt-näste i ett träd vid floden. För att ni ska få en idé om hur svårt det är att se en apa som sitter mitt upp i ett träd kan ni träna er och leta efter honom på dessa bilder:
(Jodå, de mörka/röda partierna är en orangutang).
Efter att studerat den mörka bollen uppe i trädet en stund vid Kinabatangan fick vi dock lön för mödan då vår orangutang tittade ut lite mer så att man såg honom lite bättre:
Det är en mäktig upplevelse att se en orangutang i det vilda!
Men med andra ord är det inte direkt som att åka på safari på savannen där de fullkomligt kryllar av djur i alla riktningar. Även om det finns stora mängder djur även i regnskogen skulle du kanske inte ens märka om det stod en elefant två meter från dig inne i buskarna. Och många av djuren är försvunna långt innan du kommer till platsen eftersom de känner din lukt långt före du kan se dem ens med din kikare. Detta var fallet i Maliau Basin, det första stället vi var på som knappt varit besökt av människor sen det upptäcktes på 80-talet. Enligt guiderna är det ännu svårare att få se djuren där eftersom de är ännu mer vilda (detta är ett nytt begrepp för mig, jag visste inte att det fanns olika grader av "vild") och ovana vid människor.
För att kunna studera orangutanger lite närmare besökte vi även Sepilok, ett ställe där de tar hand om skadade eller missanpassade orangutanger. De har olika stadier, ett "nursery" för de minsta, och för de bäst rekreerade orangutangerna är de helt fria att komma och gå som de vill i den omliggande regnskogen, men de får mat varje dag och håller sig därför i närheten. Intressant är dock att helt vilda orangutanger kommer för att para sig med Sepiloks orangutanger och det har fötts flera små orangutang-ungar bara det senaste året. Under deras måltid passade vi på att ta några fina bilder:
När man kommer så här nära kan man verkligen se deras mänskliga beteende. Man hoppas ju att de får bukt med regnskogskövling så att dessa skogens människor får leva vidare.
2 kommentarer
Anonym
15 Aug 2013 08:24
Fantastiska bilder! Skönt att ni klarade er genom alla strapatser.Kram
Tentapluggarn
15 Aug 2013 09:43
Ja, de är verkligen häftiga de där djuren! Kul att ni fick se dem på så nära håll :). (Förstår att det inte är alls lika lätt som att hitta elefanter på savannen. Så är det ju lite coolare att kolla på orangutanger i regnskogen också!)
Kommentera